Livet som Nyfärdig SSK

Jag vet inte var jag har mig själv just nu...jag känner liksom inte igen mig själv. Jag har haft något svårt att koncentrera mig på föreläsningar den här veckan......jag har försökt men det är precis som att en del av mig har stängts av...jag är liksom bara närvarande till 80% eller nåt. Jag vill komma över det....men som många kloka människor har sagt till mig...det tar tid...så jag får väl låta det göra det......de sår som tar längst tid att läka är de man får på själen. Det handlar om att stå ut......man måste jobba med sig själv och det är inte det lättaste alla gånger..men jag vet ju att jag inte är ensam...tack för stödet E och F....utan er hade jag nog fullständigt brutit samman.  En hand som sträcks ut i mörkret, ett öra som orkar lyssna är så mycket värt.

Nog om detta nu......i veckan så har jag förutom skolan hunnit med att träna innebandy också...märks att kroppen inte är riktigt van vid det ännu.....knänan blir ganska ömma och jag har två blåmärken på ena armen, två på höger låroch två på det vänstra...tur att bikinisäsongen är i princip över.
I torsdags var jag hos kusin J efter skolan, hon ville ha lite hjälp med barnen. Hon skulle packa och så skulle barnen bada och hon ville duscha...de skulle nämligen till mormor och morfar dagen efter. Var kul att träffa dem...barnen är ju så underbara...de är mina små ljus! Jag fick känna på lite hur det kan vara att ha två barn...medan J duschade....de är inte helt lätt att försöka hålla en snart tre månaders nöjd när den börjar bli hungrig samtidigt som man försöker underhålla en tvååring...det gick ju bra och så... det var inte det...jag menar bara att det kräver en del...så jag beundrar verkligen kusin J och P.

Felix badar....han är ju bara för go!

Det var alles....goodnight!